Vi kanske inte alls ska prata så mycket om en del problem?

Vi kanske inte alls ska prata så mycket om en del problem?

Vi vill gärna tro att vi inte påverkas av fördomar, men den mesta forskningen visar att vi påverkas mer än vi tror. Andras – och egna – fördomar eller stereotyper tenderar påverka hur människor presterar. I en välkänd undersökning som Gilowich och Ross beskriver i ”The Wisest in the room” fick vita och svarta studenter göra samma test, men man testade att beskriva provet på olika sätt. För de vita studenterna gjorde det inte stor skillnad om man beskrev provet som ett test på ”intellektuell förmåga” eller ”förmåga att lösa problem”. Men för de svarta studenterna gjorde beskrivningen skillnad; de som inte trodde att det var ett test på deras intellektuella förmåga presterade bättre än de andra. Forskarnas förklaring är att dessa svarta studenter slutade fokusera på fördomar om svarta människors intelligens (sanningen är – så klart – att hudfärg inte påverkar intelligens). På liknande sätt har andra grupper som det finns fördomar om utsatts för liknande studier exempelvis kvinnor och mattekunskaper (myten säger att kvinnor är sämre på matte).

Detta fenomen kallas ”Stereotype threat”; att vi agerar enligt negativa stereotyper eller fördomar om den grupp vi tillhör.

Så hur klokt är det av landets skolpolitiker att peka ut områden eller grupper av elever med lägre utbildningsnivå? Eller hur listigt är det att prata ännu mer om i vilka områden som gängkriminaliteten växer?

Inte mycket tyder på att denna typ av utpekande av grupper eller områden vänder kurvorna och höjer utbildningsnivån eller minskar lockelsen från gängtillhörighet. Exempelvis pratar många om låg utbildningsnivå i bruksorter eller i län med många bruksorter, men enligt teorin om ”stereotype threat” kan det istället leda till att eleverna presterar sämre än de kunnat göra.

Kopplat till kunskapen om sociala bevis, normsättning och viljan att passa in och tillhöra en grupp borde detta leda till omvända strategier i områden med lägre utbildningsnivå. Det vore intressant att se hur det exempelvis skulle fungera om skolan och resten av samhället på bruksorter medvetet använde strategier utifrån teorin om ”stereotype threat” för att skapa positiva spiraler och en mer positiv syn på utbildning. Gilovich och Ross beskriver några exempel på liknande försök i USA i sin bok. Vilken kommun blir först…?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Björn Sundin

Björn Sundin är rådgivare, föreläsare och författare. Han har varit valledare, kommunalråd och aktiv i socialdemokraterna i Örebro 1994-2017.